Högläsning
Jag har just läst ut Mark Levengoods bok Sucka mitt hjärta men brist dock ej. Den var både rolig och sorglig, flera ggr skrattade jag högt och på slutet hade jag kunnat klämma fram några tårar om jag velat. Det var lite jobbigt att han tror på Gud och nämner honom titt som tätt eftersom jag absolut inte tror på den kristna guden. Men å andra sidan hade han ju vettiga tankar om mänskilghet, medkännande och livet. Ibland var det väl flummigt också. Jag tänkte bjuda på ett stycke ur boken som jag skrattade högt åt, s 139:
"Fortfarande ställs jag inför nya frågor dagen lång. Varför är det till exempel små lamm på mitt toalettpapper? Är tanken att jag ska få en ullig upplevelse eller är det någon lindrigt pervers pappersdesigner på Lilla Edet som får en kick av att så i grunden skända små lamm?
Egentligen handlade kapitlet om djupare frågor om livet än så. Men Mark blandar hej vilt humor och allvar, man vet aldrig vad som ska komma men bra blir det säkerligen!
Jag har helt klart bestämt mig för att inte jobba något mer på mitt jobb längre än till onsdagen. Nivån på deras kommentarer är så otroligt låg att man kan inte annat än att skaka på huvudet och sköta sitt jobb. Att som nybörjare få höra att man borde skynda på lite, springa fortare, plocka snabbare är ju inte direkt uppmuntrande. Jag vet inte var alla böcker ska ligga automatiskt, inte vet jag om det är böcker som direkt ska ner i en pallbox. Jag gör så gott jag kan. Och jag vägrar jobba fortare bara för att dom säger någonting sånt. Jag har jobbar järnet hela hösten på det andra stället, dom har ingen grund till sina kommentarer. Jag tänker inte låta dom påverka mig för dom är så löjliga så det är inte sant. Suck. Nej.
Har spelat WoW sen i morse.
Larmet ringde klockan 10 imorse för vi skulle städa och tvätta. Tio minuter i elva lyckades vi dra oss ur sängen men då var jag så koko så det är ett under att jag fick på mig kläderna rätt. Sen hade jag inte självdisciplin nog att hjälpa till med städningen utan jag råkade börja med WoW på en gång. Harkel...
Men nu på slutet gick det trögt. Spelade ingen roll vilken quest jag gav mig på, alla fiender svärmade runt mig, överrumplade mig och dödade mig för sjuttioelfte gången. Och när man äntligen lyckats döda alla, ja då börjar dom jävlarna att respawna. Det har svurits en hel del framför datorn ska jag erkänna. Men efter middag och snart dusch (fast muspilen dras mot WoW-ikonen) så ska jag vara på bättre humör och ta itu med alla dessa monster!
Kill them all!!!!!!
"Fortfarande ställs jag inför nya frågor dagen lång. Varför är det till exempel små lamm på mitt toalettpapper? Är tanken att jag ska få en ullig upplevelse eller är det någon lindrigt pervers pappersdesigner på Lilla Edet som får en kick av att så i grunden skända små lamm?
Egentligen handlade kapitlet om djupare frågor om livet än så. Men Mark blandar hej vilt humor och allvar, man vet aldrig vad som ska komma men bra blir det säkerligen!
Jag har helt klart bestämt mig för att inte jobba något mer på mitt jobb längre än till onsdagen. Nivån på deras kommentarer är så otroligt låg att man kan inte annat än att skaka på huvudet och sköta sitt jobb. Att som nybörjare få höra att man borde skynda på lite, springa fortare, plocka snabbare är ju inte direkt uppmuntrande. Jag vet inte var alla böcker ska ligga automatiskt, inte vet jag om det är böcker som direkt ska ner i en pallbox. Jag gör så gott jag kan. Och jag vägrar jobba fortare bara för att dom säger någonting sånt. Jag har jobbar järnet hela hösten på det andra stället, dom har ingen grund till sina kommentarer. Jag tänker inte låta dom påverka mig för dom är så löjliga så det är inte sant. Suck. Nej.
Har spelat WoW sen i morse.
Larmet ringde klockan 10 imorse för vi skulle städa och tvätta. Tio minuter i elva lyckades vi dra oss ur sängen men då var jag så koko så det är ett under att jag fick på mig kläderna rätt. Sen hade jag inte självdisciplin nog att hjälpa till med städningen utan jag råkade börja med WoW på en gång. Harkel...
Men nu på slutet gick det trögt. Spelade ingen roll vilken quest jag gav mig på, alla fiender svärmade runt mig, överrumplade mig och dödade mig för sjuttioelfte gången. Och när man äntligen lyckats döda alla, ja då börjar dom jävlarna att respawna. Det har svurits en hel del framför datorn ska jag erkänna. Men efter middag och snart dusch (fast muspilen dras mot WoW-ikonen) så ska jag vara på bättre humör och ta itu med alla dessa monster!
Kill them all!!!!!!
Kommentarer
Postat av: Shva
Hehe... och mer WoW blidde det på kvällen! XD
*ser fram emot nästa långsession*
Trackback