Mitt liv
Inte för att jag är en ond människa eller något men någon gång vore det faktist intressant att vara den som trycker ner alla andra, bara genom att vara. Jag vill fortfarande vara en genomgo person...bara vara så där grymt sexig så även en staty får stånd. Är det för mycket att begära?
Jaja min pojkvän älskar och avgudar mig...oroa er inte.
Nu tänker jag vara rak på sak, till och med provokativ, för det här tycker jag är viktigt (eftersom jag bryr mig om ditt liv). Lyssna om du vill.
Det är möjligt att uppnå, men det skulle kräva enorm ansträngning att ändra sina tankar och handlingar från invanda spår för att åstadkomma det. Eftersom du (liksom jag) inte tar tag i saken, tycker vi uppenbarligen att mödan inte är värt resultatet. Vi har båda valt det liv vi lever nu själva, ävenom omständigheter tryckt oss åt det ena eller andra hållet har valet alltid varit vårt.
Om du uppriktigt känner att du är missnöjd med din situation, finns det två möjligheter. Ett: Fortsätt i samma spår. Detta kan antingen innebära att du fortsätter vara missnöjd, eller att du accepterar och finner ro i din nuvarande livsstil (som förstås inte kommer vara för evigt, men det är attityden som räknas eftersom den formar våran upplevelse). Två: Du bestämmer dig för att göra något åt saken, på riktigt. Detta kommer inte gå snabbt, det handlar om små steg i taget. Börja efterforska vad du verkligen vill göra - aktivt. Det kommer antagligen inte komma flytande förbi av en händelse, du måste famla dig fram tills du stöter på något som känns rätt. När du väl har hittat något (det behöver inte vara Det Enda Rätta, det finns många vägar som alla är väl värda att vandra), börjar du göra små saker för att nå fram till det. Ta reda på vad du behöver lära dig - kanske gå en utbildning? Testa om det var vad du trodde. Fortsätt fördjupa dig, och börja sedan jobba med det. Hela processen tar normalt många år, men den måste påbörjas för att någonsin kunna avslutas. Om du inte gör detta kan du komma att vara missnöjd med din situation resten av ditt liv. Vill du känna dig som ett offer, eller att du medvetet har valt din egen väg? Du träffar detta val varje vaket ögonblick, och kommer så fortsätta. Även att välja att inte tänka på det är ett val, med sina konsekvenser. Det finns ingen annan som kan bestämma åt dig, du står själv. Däri finns belöningen, och självrespekten, så småningom. När man gör dessa val, väl genomtänkta, utan falsk hänsyn till andras liv (dvs förtrycka sig själv för vad man tror är någon annans skull).
Du kan fortsätta klaga, eller bestämma dig för att göra något åt saken. Du har kraften att göra det, och bara du. De som äskar dig kommer stödja dig, vad du än bestämmer dig för. Fastna inte så mycket i vardagens rutiner att du skjuter detta på framtiden varje gång tanken dyker upp. Det är viktigt. Det handlar inte bara om "jobb", det handlar om att göra sin tillvaro meningsfull - och den enda du kommer stå till svars inför är du själv.
Det kan ta ytterligare några år att forma de här tankarna, det är lugnt. Först och främst måste det vara din egen vilja som driver fram dem, annars är det inget värt. Men tro aldrig att du inte kan förändras om du så bestämmer dig, för du har den fulla makten över ditt liv. Jag ber dig att med jämna mellanrum ägna din tankekraft åt att forma din framtid aktivt. Det är bara det som kan ta bort känslan av missnöje. Jag och andra står vid din sida för att stödja dina steg, men du måste ta dem själv.
Jag dödade effektivt din blogg. ;P